let go

lets make death afraid to take us.

god damn the daylight i don't want to wake up from this, its a sadness that washes over us more soothing than anything we have ever known it feels like a first love, like memories locked in a drawer we unfold and fold again until it is finally calm.
---
they said you needed medication (how were we to know) we thought that they just wanted to control you, to keep you from feeling. quiet and withdrawn was just how you are you gave all of yourself much more than anyone should have taken. and as you walked away i watched the night sky set the earth on fire and all was silent. but i'm sorry to tell you this....she is gone...she is just gone, it is over she is not coming back, it is simply just over.


Tvåtusentio



Om ni har intresse av att veta hur detta år har varit för mig, var god läs vidare. Om inte (och jag förstår er till fullo).. ja, ni fattar var det bär av.

Januari/Februari/Mars: Skaffade blogg, samt ett jobb på en salong i Ullared. Jobbade fulltid helt själv (läs; jobbade tills jag dog och fick korvören för besväret). Fick för mig att jag var fransyska och drack rödvin, redigerade bilder med 60's phrames och kollade på Amelie från Montmartre allt för mycket. Var löjligt duktig med tränandet, minusgrader till trots. Blev upp över öronen förälskad i Noel Fielding (still am!), fortsatte på min sleeve och hårmodellade i Malmö. Började helt plötsligt att sy som om det inte fanns någon morgondag.

April/Maj: Sade upp mig från jobbet. Fortsatte att sy som en tok. Gick jämt och ständigt runt i övertygelsen om att jag var döende, på ett eller annat vis. Streckkollade på Twin Peaks, fick nytt jobb på en second hand-butik i Ätran och omgav mig med småhundar hela dagarna. Var på bröllop för första gången i mitt liv, firade 2 år med Joel och tog upp kontakten med en gammal vän. Varpå det ena ledde till det andra, och jag och Joel gick skilda vägar. Jobbet på s-hbutiken tog slut, sommaren började, och ångesten över hur jag skulle överleva kom krypande.

Juni/Juli/Augusti: Provjobbade på en salong i Halmstad, skaffade nästan en lägenhet i Halmstad, hade hela siktet inställt på Halmstad. Men det sket sig i sista sekund. Så jag åkte tvärs över landet till P&L, levde rövare (vet knappt själv vad jag gjorde) och söp sommaren genom, som man vanligtvis gör. Fast denna gången snäppet värre. Ryckte till slut upp mig och lyckades landa ett jobb på en salong i Gävle.

September/Oktober/November/December: Här kan man då börja sammanfatta det hela till ett enda långt helvete. Eller, det är väl det minsta man kan säga. Någonstans där i september gav jag bort allt som var Jag till en person som jag, nu i efterhand, förstår aldrig förtjänade det. Och mer tänker jag faktiskt inte nämna om den saken, för det har jag låst in djupt in i mitt medvetna och kastat bort nyckeln till. Men följande månader begravde jag mig i jobb för att slippa tänka och slippa känna (trots att jag kände hela jävla tiden ändå, så klart). Flyttade in själv i en lägenhet som skulle ha varit din också. Började så småningom komma på fötter igen, bestämde mig för att döda dig i slutet av November och fick därmed tillbaka min kreativitet. Sökte till konstskola, blev av med jobbet av okända anledningar och där befinner jag mig nu. Med huvudet strax ovanför vattenytan.


Welcome home

När jag kom hem från en skitdag på jobbet, så möttes jag till min förvåning av en hel hög med fin post. I den bemärkelse att det var den i särklass finaste post jag någonsin fått skickad till mig. Till stor del bestod den av julkort från nära och kära. Sedan fanns där ett stort kuvert från ena halvan av min familj. Det innehöll:



Två julkort, ett julpyssel från lillasyster, två biobiljetter, ett paket hästplåster och en Lilla My! <3
Sedan fanns där ett brunt kuvert med en handstil som jag inte kände igen. Men så fick jag se avsändaren..




Och vad som stod i det brev som befann sig däri är hemligt för alla utom mig. Därför fick bilden bli suddig och bakvänd och allt vad det är. För jag är ett hav.

Five-dollarmilkshake

Imorgon (efter sju timmars jobb) blir det en återresa till storstaden för att hänga med finfina vänner och dricka five-dollarmilkshakes och rom. Sover kvar där till söndag och spenderar dagen på stan med Therése, julshopping och diverse annat mysigt. En underbar helg, med andra ord. Som jag har sett fram emot mycket! Ta-taa!


Purple haze

Åh, vilken rackarns kvinna hon är, den där M.I.A.

They say
Rivers gonna run though
Work is gonna save you
Pray and you will pull through
Suck a dick'll help you
Don't let em get to you




Imorgon är jag ledig. Tänkte därmed storstäda, julhandla, pynta fint i lyan och färga bort den nedrans utväxten jag sparat på. Måhända att jag gör något annat roligt med frillan också. Typ rakar av'et.

RSS 2.0