New years eve

Ni må ha varit många som undrade vem som skulle knipa den ärofyllda förstaplatsen. Nu har jag äntligen fått svaret - jag är mitt eget största fan! André hamnar inte långt efter på en eftertraktad andraplats. Bättre lycka nästa år i det stora racet!



Och just det - GOTT NYTT ÅR!

Fluffy

HAHAHA, jag minns att Fluffy var en jäkla hamster jag propsade på att få köpa när jag var tio. Fick den ej. Men det var inte det jag ville säga!
Okej, så jag kanske inte fick en ny bostad eller jobb i julklapp. Damn you, baby Jesus. Vad han däremot såg till att jag fick var till exempel en Kånken. Eller en lampa med Muminhusetmotiv. Nödvändiga saker, ni vet.
Och så händer det sisådär en gång om året (oftast kring juletider, ibland en helt vanlig tisdag i februari!) att någon (oftast farmor) lämnar över presenter i form av skodon. Och med skodon menar jag såklart dessa stickade, fodrade, ulliga, mjuka, varma, sa jag stickade? mysiga sockor/mockasiner! Få saker kan få mig så tillfreds som exempelvis dessa raringar:



DET KÄNNS SOM ATT TRASKA RUNT PÅ EN HÖG MED NYFÖDDA LAMM! Vilket jag aldrig skulle göra, djurvän och vegetarian och så vidare. Men ändå. Känslan är förvillande lik.

Glad men paranoid ändå. NEJ, tvärtom menar jag.

Har suttit i hundra timmar (max 1½h) och fyllt i en lista som handlar om filmer. Favoritfilmer och favoritserier och så vidare. Jag gillar listor av alla de olika slag. Men de brukar dock inte publiceras på intranätet, utan de ligger där färdigifyllda och gnyr långt in bland dokument och .jpgs i flera månader tills de kanske inte ens är aktuella längre. Då hittar jag dem och tänker "Åh! En lista! Den ska jag fylla i. Igen. Och kanske publicera?" Nja...
Problemet är ju att jag är en jävla martyr när det kommer till att låta det bli allmäna känt vilket exempelvis mitt favoritband är. JAG VILL JU PUBLICERA DESSA FAVVO-LISTOR, men ändå gör jag det aldrig. Varför, kanske ni undrar? Anledningen till denna dubbelmoral är: Jag klarar inte av när folk "snor" mina favvisar. Jag känner mig snuvad på konfekten, som om jag sålt smöret och tappat pengarna, som om jag blivit bedragen och grundlurad, KÖPT EN GRIS I EN SÄCK (kan inte komma på fler liknelser, är tillochmed osäker på att dessa ens beskriver vad jag menar..)
Hur som helst, vilken jävla paranoia va?!



(Glad ändå)



HAHAHHAHAHA, det är ju så äkta så det finns inte!

Walker Texas Ranger

Dear baby Jesus, I want this for christmas:
  • En prenumeration på Galago
  • Julbordsmat
  • Kanske en muminmugg?
  • Mer jobb och ett boende

Tack på förhand och amen!


Precis som en lergubbe



Hej då alla* läsare. Kan ni också forma er mun så här läskigt? ÄR DET FEL PÅ MIG?!?? *dör döden*



*cirka sju stycken.

My moon, my man

Hahahahahhihrihihihhoho. En karl som är rolig.

Thiz ma crib, && thiz yo crib

Ptja, det förra inlägget tycker jag beskriver mig rätt bra. Hur som haver, nog om det och låt oss prata om mig i stället. Som om vi inte redan gjorde det.......
Jag bor numera hos mina trogna bundsförvanter Fru Kafka och Herr Pata i Årsta. Där får jag hyra ett rum i deras lya fram till årsskiftet. Sedan vetesjuttsingen vart jag hamnar. Förhoppningsvis i Åkersberga, snarare än hos en snubbe som sover med ett humansized kors bredvid sig i sängen. Jag tycker att det är ett givet val, men vad tycker ni?

Dre-e-e-e-eam.

Här sitter jag och vräker i mig Mitt Val Vegetariantabletter och fnissar åt vad jag drömde inatt. Jag hade blivit efterlyst av polisen för att jag spelade för mycket Sims(HAHAHA!) Så jag gömde mig i mitt tält(jaha?) och låtsades sova när dom gjorde en razzia för att beslagta spelet. Dom hittade det dåliga gömstället som var bakom min huvudkudde, sen fick jag höra ett sanningens ord från en ursinnig polis som skrek att det FAKTISKT vad olagligt att spela mer än X antal timmar/dag. Jag började storböla och hulka och fråga hur man överklagade men polisen sa att jag kunde överklaga hur många gånger som helst, men att jag numera var bannad från att spela Sims. The end.

RSS 2.0