"I never imagined I'd have to live without you"

Jag vaknade 03:45. I panik. Av den enkla anledning att jag gång på gång vaknat i min mardröm, trott att jag var vaken och sedan upptäckt på mycket otrevliga sätt att jag inte var det. Med andra ord, när jag sedan vaknade på riktigt så visste jag inte om det var dröm eller verklighet. Så jag störtbölade ett tag och var helt förstörd. Gick upp, tände alla lampor i lyan, satte på TV och dator och tänkte: "Vem FAN ringer man kvart i fyra på natten för att böla och beklaga sig, och som inte tar illa upp när man ringer?" Då ringer man världens bästa Joni. Så skypar man lite, visar videosamlingar och skivsamlingar, spelar Betapet och läser /x/. Och sen är det morgon. Och man är inte lika förstörd längre. Sen går man och köper frukost och går till Arbetsförmedlingen.

Tack.

Little miss sunshine

Okej, jag tänkte som så här: Nu när jag är arbetslös och har all tid i världen till övers, borde det inte vara dags för mig att bli så där helt jävla fantastisk som ju alla blir någon gång i livet? Jo, jag tror fanimig det. Hej då, nu går jag och blir fantastisk.

Vilket för övrigt får mig att tänka på min kära vän Robin Holt (holla at ya, guuuurrrrrlllll) och hans fina rip-off på Småstjärnorna en gång i höstas när vi åkte tåg. På väg in på toaletten vänder han sig om och utbrister "När jag kommer ut här i från... DÅ är jag FÖRVANDLAD!" Så går han in, uträttar sina behov, och kliver ut genom dörrarna genom en imaginerad, tjock dimma, löjligt flinande och frenetiskt vinkande. Han var.. EN STJÄRNA!

RSS 2.0