working hard and/or hardly working?

Idag verkar det som att jag har turen på min sida. Vid lunchtid var jag på jobbintervju, och hör och häpna - jag fick jobbet! Hurra!
Därefter begav jag mig till Kulturhuset och Serieteket för att lämna tillbaka en hel drös med filmer och två böcker. Sedan fick jag för mig att åka till Emmaus Vintage vid Slussen och se om kängorna som A suktat efter fanns kvar. Det fanns de tyvärr inte, men jag fyndade en knasigt randig viskosklänning som satt som en smäck på min gråa lekamen. Det gjorde att jag fick mersmak för fyndandet så jag åkte vidare till Myrorna vid Skanstull. Där fanns den helt fantastiska, stickade kreationen som jag bär på bilden nedan! Och ett par rostbruna chinos i manchester, men de fick inte följa med hem denna gången.
Nu sitter jag på det exakta stället som bilden nedan visar, och slurpar en stor kopp te. A ska köpa hem mat ikväll, men vad det blir det vetesjutton. Jag röstar för sushi.


Sweet Lady Di

Min nya förälskelse heter Diana.



Just give me november, the warmth of a whisper

Imorgon bitti ska jag på arbetsintervju och provjobb mellan 07:45-13:00. Hoppas på en trevlig arbetsplats och ett positivt svar, så klart.


(bilder tagna i omgivningarna runt Hammarbyhöjden)

cross my heart & hope to die



Tusen tack för denna fina kommentar, Lisa! Jag får sällan denna typ utav kommentarer, vilket gör att jag givetvis tar till mig av dem när de väl ges. Det är så roligt med positiv respons hit till bloggen, just därför att jag inte är den där typiska bloggbruttan. Visst slinker det genom en notis om secondhandfyndet eller de nya skorna lite då och då, jag sliter ju kläder som alla andra (dock inte lika frekvent, verkar det som). Men jag kommer aldrig att bli den stereotypiska modebloggerskan. Cross my heart and hope to die. Det ligger inte i mitt intresse att ta över piedestalen, så enkelt är det. Det blåser så jävligt där uppe har jag hört.
Så om du, liksom Lisa här, gillar vad du läser så blir jag helt varm i hjärtat och själen och hoppas (så klart) att du hänger här dagarna till ända precis som jag!


Happiness hit her, like a train on a track.

Tog tåget till Södermanland och Flen för att hälsa på hos familjen. Till min besvikelse hade de sålt Forden som jag hade hoppats på att få en vacker dag. Lite sorgligt är det ändå. Gamla, skruttiga rost-Forden. Nu får du vara någon annans zigenarbil.

Jag har tydligen stora problem med att sova ensam. Det märker man inte förrän man tvingas sova ensam. Men det verkar som att jag kommer få problem inatt. Jag vill inte ens lägga mig. Någonsin. Madrassen kommer att vara för hård och kudden för tunn och täcket för stort och jag kommer säkert att frysa och om jag vaknar så finns där ingen att vara stora skeden åt och ingen solbränd nacke att lägga näsan mot och ingen sömndoft att förnimma från någon annans kropp och ingen hand att fläta in sin egen i och FAN vilket jävla skitsnack det här är, tänker ni nu. You just hate me 'cause I'm black. Jag vill sova med A.


all that is worth anything

Jag vet inte om det var bubblorna som steg dem åt huvudet, men under gårdagens kvällsliga festligheter fick jag ett par gånger höra att jag har likheter med Lykke Li. Hon är en fantastisk kvinna på många vis, och dessutom är hon väldigt vacker. Så jag bugar vördnadsfullt för era iakttagelser och lägger upp tre helt irrelevanta (men ÅH så fina!) bilder till dagens inlägg.







Love o'mine

Jag lyckades, efter väldigt mycket velande, få hem en vinterjacka idag. Den är stor och mysig och förhoppningsvis varm nog! Och, till ingens förvåning - den är svart. Men också grå! Hade jag varit stormrik så hade jag köpt en beige jacka. Men nu är jag ju inte stormrik alls, så därför får jag vara svart (och grå) och svår ännu ett år!



(Om ni förväntade er en bild på min nya jacka så hade ni fel! Tji fick ni!)

Fuck you bitches, I wear heels like mountains

En annan rolig sak man kan göra med för mycket fritid är att strosa runt i Johanneshov och leta efter en potentiell lägenhet för framtida bruk. Jag fann den på en gata med namnet Per Lindemans väg (eller något sådant). En dag blir du min, Per Lindemans väg X.
Innan kvarterspromenaden satte jag siktet på Hammarbybackens absoluta topp. Väl uppe på toppen hände två saker. 1 - Jag blev lite höjdrädd, men mest imponerad av den spektakulära vyn över StorStockholm. 2 - Jag undgick med nöd och näppe att blåsa av toppen genom att krampaktigt hålla fast vid en lyktstolpe. Det blåste säkert 25m/s (!!!!!) och tårarna sprutade ur ögonen, samtidigt som näsan började läcka som ett såll. Ett par minuter stod jag sådär och blickade ut över alltet. Sedan vände jag och kröp lågsamt tillbaka nedåt och letade rätt på den där lyan.

my, oh my

Jag har alltid sagt som såhär "Man vet att resten av dagen blir bra, om man börjar morgonen med kaffe i en Mumin-mugg" och det håller jag fast vid! Nu har jag och A installerat oss i den nya lägenheten på Hammarbyhöjden i Stockholm. Och, som synes, känner jag mig redan som hemma. Man kan inte göra annat med den där raringen i näven.



Veckans planer innefattar ett besök på Stadsbiblioteket, middag på TGIF och en inbjudan till en festlig tillställning på fredag kväll med trevliga vänner.

RSS 2.0