good times last forever

Nu har den absolut sista veckan i lyan påbörjats, närmare bestämt har jag hunnit räkna ned till fyra dagar kvar. På fredag flyttar jag ut, bort och vidare mot Stockholm. För nuvarande bor jag dock i ett hav av flyttkartonger och oreda. Svårt att veta vad som kan packas ned, och vad som måste vara kvar på sin plats tills på torsdag när flyttlasset går. Jag verkar dessutom vara i stor brist av packmaterial, ni vet silkespapper och bubbelplast och liknande. Jag får helt enkelt frakta hela ekipaget som små nyfödda bebisar!

Idag är jag utom mig av lycka. Jag är så exalterad att det riktigt bubblar i magen. Och det är inte för att jag ätit för mycket bönor, utan för att min bästa vän Sarah ska komma hit med sin son Vincent. De ska dessutom sova kvar, och det ska bli så jäklarns mysigt att jag inte finner ord för't!
När jag var tonåring bodde jag och Sarah grannar i Borlänge. Sedan flyttade jag till Falkenberg sommaren 2008, och sedan dess har vi bott väldigt långt i från varandra. Jag har flyttat runt och varit i Falkenberg, Torsåker och Gävle, medans hon bott kvar i Borlänge. Vilket gett oss stort avstånd från varandra. Det var, är, och kommer alltid att vara väldigt jobbigt att inte bo i samma stad som henne. Men oavsett hur stora avstånd, så glömmer jag aldrig bort att hon var, är, och alltid kommer att vara min bästa vän.


Mars 2007

Dojjorna

Kors i taket, det verkar som att jag är tvungen att hälsa nya läsare välkomna! (Gud vet hur de hamnade här, jag är ju inte särskilt intressant alls). Men välkomna ska ni vara till den sista hållplatsen!

Hur som haver, nedan finns en bild på mina träningsskor. Det är ingen vacker syn, jag vet. Men i mitt fall är nya träningsskor inte det första att prioritera när "löningen" kommer. Jag har varit detta par trogen sedan någon gång där i högstadiet. Och tro mig, då var de väl använda. Nu på senare tid har jag däremot varit tvungen att gång på gång sluta använda dem. Det har gått hål i hälen på båda skorna, vilket medför skavsåren från helvetet. Då har jag istället fått lov att använda Converse, vilket hjälper föga i träningssyfte. Och när jag väl svalt rädslan för variga blåsor på hälarna, och trots allt tagit på mig Reebooksen, så har jag grundat med tre plåster på var häl - för att vara på den säkra sidan. Men jag känner av den jäklarns flärpen i skorna ändock.
MEN! Så fick jag en snilleblixt (nej) och kom på att tejp sägs laga allt. Nu blir det upp till bevis!


nollåttan

I lördags packade vi matkånken för en sväng till Skansen. Vi sympatiklappade djur till förmån för Oleg. Jag blev exalterad över en sovande mink, sur över bristen på rävar och vettskrämd av lappugglorna vid lunchtid. A ville mest av allt se lodjur, men fick inte ens en glimt.
Efter Skansen satte vi kurs mot Vasastan och stadsbiblioteket. Irrade runt vid Sankt Eriksplan och försökte febrilt hitta till Odengatan. Tror att vi gick i halvcirklar, men till slut hamnade vi där av en slump. Tittade även in till Stockholms stadsmission, vilka får usel kritik - höga priser och fula kläder. Åtminstone i Vasastan.

Från Skansens utkiksplats såg man nästan hela vägen till oss! Där, straxt till vänster om Globen bor vi.


A

Nu är jag i Stockholm och donar. Åkte ut till Thorildsplan under kvällen. Jag tycker verkligen om att vila ögonen på A när han gör det han gör bäst - skatar. Fast jag brukar säga "åka bräda" bara för att A tycker att det är fjantigt att säga så. Jag tycker verkligen, verkligen om honom. Mycket.

Jag undrararara...

..vem/vilka som sitter och kikar här var och vareviga dag, trots att jag aldrig skriver? Det får jag aldrig veta, men det är vad jag undrar.

"Jävla stolpskott", tänker ni nu, "hon är ju inte riktigt klok!" Och nä, det kanske jag inte är när jag hoppar av konstskolan jag kom in på, säger upp lägenheten i Gävle och sätter av mot storstaden utan vare sig jobb eller boende i sikte. Eller där ljög jag, vi har provisoriskt boende fram till December (om jag inte minns fel?). Men jobb borde jag ha större chans att finna där än i Gävle, you would think. Så därför blir Stockholm nästa stopp.

Pssst! Om du har något tips om jobb, lämna en kommentar! Du kanske alltid har velat se mig med händerna djupt ned i en soptunna på Sergelstorg? Då kanske du också har kontakter inom kommunen som kan se till att jag en vacker dag står där och rotar och gör fint i stadens alla soptunnor. Ta chansen vettja!



Den här bilden är så nedrans snygg att jag tänker sätta den på mitt CV!!!!!!

RSS 2.0