Who would walk 500 miles?

 
Jag har fått nippran och dånvimpen och dessutom blivit helt såld på gojibär. Dessa marvinsbursmakande, sega små bär har gjort mig helt tokig. Ja, ni ser ju bara på bilden ovan. Jag ser ju minst sagt skogstokig ut. Jag äter dem i frukostmüslin, som tilltugg när jag spelar Sims sjutton timmar i sträck, you name it - I have it.

Nämnvärt är också det faktum att jag KASTADE mina låga Converse igår. Rätt i sopen. Detta efter att ha sett på när Andrés kusin spatserade runt i dem i kolonin. Det krävdes alltså fötterna på ett tioårigt flickebarn för att få mig att inse hur fullkomligt idiotiskt dess bananform såg ut. Men så kan det ju vara ibland. Man vägrar inse fakta förrän någon annan går i ens skor.

(16 år senare)

I fredags fick jag uppleva en födelsedagspresent - Kent på Sundbyholms slott! Pappa och Petra ackompanjerade och det hela blev en alldeles förträfflig kväll. Vi tog med picknick och lyckades faktiskt undkomma regnet. Kent på hemmaplan är alltid lite extra fint, även denna gången.
 

På artilleriet

Idag fyndade jag äkta Dr.Martens i låg modell på Erikshjälpen. 95 kr är överkomligt! (Gissa om det är min fotled eller handled som synes i skon......)
De senaste dagarna har innehållit 3 mils cykling, husmålande, bärplockning och svampletning, och idag bakade jag ananaspaj att bjuda A på. Imorgon åker jag till Eskilstuna för att se Kent på Sundbyholms slott, den biljett som jag fick i april på min 22 års dag. På tisdag opererar jag halsen!!!! Jag är nervös.

.,.,.,.,.,.

DET MÅSTE FINNAS SUBSTANS

En vecka på Gotland med familjen Joneson



RSS 2.0