Dadelfrälst

Tänk att jag aldrig vågat mig på att äta dadlar förrän nu. Tänk alla år jag gått miste om den delikatess som dadlar faktiskt är!! Det gör mig förargad, men framför allt känner jag mig dum. Jag har gått tvärt emot det jag alltid förespråkat - man måste prova innan man kan säga att man inte tycker om något. Det är en skymf mot mina principer att INTE leva efter den devisen fullt ut. Skäms på mig. Vilken jävla tur att jag tog mod till mig och testade dadlar nu då, för jag tycker faktiskt att det är VIKTIGT ATT MAN SMAKAR INNAN MAN RATAR! Sprid det till folket. Och man kan väl för guds skull inte rata dadlar när man väl provat dem?!??!?

Kolla bara - funkar att äta med bara tummen. Besticklöst. Genialt.

PRM4u0 on Make A Gif, Animated Gifs

Kvällsnöje

 
Spenderar kvällen med tända ljus, en kopp te och toppenbra läsning. Det är väl vardagslyx det, om något.

En vanlig jävla bild på en själv



Det kan man ju portionera ut på cyberspace också.
 

Lille sparven


Imorse när jag åt frukost såg jag något fladdra till utanför fönstret. Tänkte inte mycket mer på det, då vi bor på översta våningen och stuprännan ovanför vårt fönster är fåglarnas favorittillhåll. Inget ovanligt med andra ord. Jag satt kvar vid bordet och inmundigade resten av frukosten.

Litet senare märker jag att det fortfarande fladdrar till i ögonvrån med jämna mellanrum. Smyger nyfiket fram till fönstret för att kika vad fågeln pysslar med, och upptäcker att det är en stackars sparvunge som hänger uppochned från stuprännan. Hen har fastnat med ena benet i ett litet, litet snöre som i sin tur fastnat i stuprännan, och nu kommer hen inte loss! Inget snack om saken vad som behöver göras. Snart hänger jag ut genom fönstret på femte våningen, endast iförd nattsärk och med en sax i ena handen. Inser att detta kan vara ytterst livsfarligt och kommer fram till att jag behöver en kompanjon. Springer således in och väcker André, halvt skrikandes något i stil med "Du måste komma och hjälpa mig fort, en fågel sitter fast i stuprännan och om jag ska ta loss den kommer jag säkert att ramla ner!!" Kanske inte det första man förväntar sig att höra när man vaknar.

Räddningsuppdraget genomfördes alltså med André hängandes ut genom fönstret för att klippa snöret (han har längre armar än mig, så det fick bli hans roll) och med mig hängandes om Andrés höfter som motvikt så att han inte skulle falla ut. Sparven kom tryggt loss och fick återhämta sig på vår balkong. André somnade om och jag cyklade iväg till jobbet med ett leende på läpparna för den lille sparvens skull :')

Gävles kanske mesta pärla



Jag hurtade runt i Boulognern imorse strax efter 9. Då solen värmde skönt passade jag på att använda löparkjolen för att pressa ur det allra sista ur sommaren medans jag ännu kan. Jag var dock alldeles för sent ute, verkade varenda person jag mötte tycka. De stirrade på mina bara ben som om jag haft lepra. Lite kallt börjar det ändå bli i luften, tyvärr. Kanske var det sista gången kjolen fick följa med ut för i år, innan den hamnar i garderoben många, långa månader.
 

Effekter av detoxen?

Jag kom hem från en kortare löpparrunda för någon timme sedan, och det verkar som att detoxen påverkat både här och där. Jag har aldrig upplevt den känslan i magmusklerna förut. Det spände på duktigt från första stund. Kul att _känna_ resultat! Och energin låg på topp! Jag kände mig outtröttlig, som att jag skulle ha orkat springa en mil. Kanske berodde det även till stor del på peppig musik i hörlurarna, det brukar ju ge den effekten.. Ena stunden löper en på som vanligt, sedan kommer exempelvis Gnucci i spellistan - då jäklar blir det fart i benen! Vågade inte ta ut mig för hårt dock, det brukar vanligtvis sluta med att jag blir förkyld eller får löparknä eller ont i svanken eller något annat skoj. Så första löparrundan efter detoxen blev en kort men effektiv en i Boulognern.

Nu ska jag veckla upp turbanen och nanna, gonatt alla 8 läsare!

 

Oh, the joy of food!

Igår när jag klev upp för att gå till jobbet ville jag verkligen fira att detoxen var slut. Go big or go home. Började således morgonen med Kokosdavos med mangoglass, enligt detta recept. En frukost för en kung! Och det. Var. Mindblowing. Davos är ganska likt gröt, men man äter det kallt och det smakar vanilj och kokos. Med andra ord supergott! Och, OCH! Man får äta "glass" till (visserligen bara mosad mango, men ändå!) Instant happy mood för mig där på morgonkvisten, cyklade sedan snabbare än någonsin till jobbet. Så detta är numera lyxfrukost no1 för mig. Testa!

1 dag till veganism

Ni får helt enkelt stå ut med att det blir rätt mycket skriverier kring mat just nu. Känns som att det är _allt_ jag tänker på om dagarna. Kanske beror det på att i morgon är absout sista dagen utav min detox. Den dagen kunde inte komma snart nog. Känner att jag pressat mig till det yttersta för det här, och jag är verkligen på bristningsgränsen vad gäller mitt psyke. Men en sketen dag till ska man nog orka med! Sen dröjer det ett bra tag innan jag tar mig för en detox igen!

Jag ser verkligen fram emot onsdag, att bli vegan igen. Många har frågat mig av vilken anledning jag återgår till vegansk kost, och ska jag vara ärlig så är den främsta anledningen helt enkelt att jag saknar det. När jag svarar så möts jag ofta av reaktionen; "SAKNAR det??!?" Men ja, det är nog det enklaste sättet att beskriva det på. Jag saknar veganska livsmedel och känslan man har i kroppen, tillfredsställelsen man får av att vara vegan. Det känns som att man gör bra. Och det är ju en jävla bra känsla, eller hur?
Nu är det cirka 3½ år sedan jag var vegan senast, och mycket har hänt i livsmedelsbranschen sedan dess. Jag är så himlans nyfiken på allt nytt som dykt upp på marknaden! Dessutom bor jag nu i en större stad med bättre utbud, samt har en stadig inkomst att finansiera det hela med. Att käka veganskt på studiebidrag var en pärs, men det gick. Om än knapert. Nu för tiden har jag också en större vetskap om näringslära och tillskott, så överlag känns det som att jag har bättre förutsättningar för att få ut så mycket som möjligt av en vegansk kost.

Så om ni tänkt bjussa mig på cheesecake lagomt till onsdag så får ni tänka om! Då är det bye bye mejeri.



Visst ja, jag hittade den här bilden på datorn och kom på att jag köpte nya brallor för ett tag sedan, som jag hade tänkt att lägga upp här. Men det föll visst i glömska, tills nu! Bilden får helt enkelt platsa här, utan någon som helst koppling till ovanstående text. Kan vara bra att ha något att bryta av all text med också. Det är jobbigt med text, tycker några av mina läsare *hoStJoeLhEenhOst*

En omgång hemmagjord mandelmjölk

Alldeles för sent in i detoxen fick jag höra av min eminente vän Joel att om jag saknade att dricka annat än vatten och te, så kunde jag ju prova att göra egen mandelmjölk. Så det har jag nu provat. Har spenderat minst 45 minuter av lördagskvällen till att skala mandlar. Kanske det tråkigaste jag någonsin gjort i hela mitt liv. Tänker numera bara på mandlar. Ser mandlar framför mig när jag blundar. När någon säger något kan jag alltid associera till mandlar. Om jag ser en endaste mandel till så...

nClJF2 on Make A Gif, Animated Gifs

Snart slut på detoxen

Nu börjar jag ladda upp inför nästa vecka! 21 dagars detoxande tar (äntligen!) slut, och jag återgår till min normala kost, med undantag att jag hädanefter käkar veganskt igen, som jag tidigare nämt. Min uppladdning har hittills mest bestått i att klicka hem göttigt vegangodis från nätet (hehe), men jag har dessutom beställt en hel del livsmedel så som pålägg, sojaprotein och bars. Förväntad leverans lagom tills jag kan hugga in på produkterna. Nedräkning från och med nu tills på onsdag nästa vecka, då blir det nog en härlig skål med gröt till frukost! *cravar gröt.. och frukt*

Nu svidar jag om till finstassen, för ikväll ska vi minsann se Gnucci på Balkongfesten!

Att bli blodgivare, omgång 2

Nu har jag kontaktat blodcentralen för att försöka bli blodgivare en andra gång. Första gången jag var dit var i maj 2012, men då fick jag det tråkiga beskedet att jag hade för dåliga blodvärden. Sedan dess har jag druckit blutsaft varje dag (numera tycker jag att det smakar riktigt gott, då har man druckit det FÖR länge), käkat järntabletter i omgångar och försökt att äta mat med höga järnvärden (typ spenat), allt för att boosta värdena så gott jag kan. Så, fingers crossed, järnvärdena borde vara bättre vid det här laget. 1 år och 3 månader senare liksom. Annars får det väl bli så här:  


Dagens fynd

Stickad tröja från Filippa K för en hunka.



Mönsterchock för 30 kulor.



Typiskt Nea-bling för 40 riksdaler. Allt fyndat bland galgarna på Second Hand Kläder på Söder.

 

Thug life chose me



Världens jävla "JAHA?!" på den här toppen i ett skyltfönster här i stan. I en affär där du handlar kläder om du är över ~35 år, förespråkar shabbychictrenden och har en faiblesse för att fota allt du bakar. Ganska så hårt liv. 



Ungefär lika thug som att spendera halva lunchen med att gosa med pållarna i hagen utanför jobbet. Som sagt, it chose me.
 

Pale man


Palay Fairman

London dag fyra och fem

Nedan är återstående bilder från resan som jag och min syster gjorde tillsammans i maj. En sisådär tre månader senare har jag äntligen lyckats portionera ut alla bilder här på bloggen.



En bild på utsikten från vårat hotellrum. Vacker park i Notting Hill. Här vill man ju absolut inte bo *obs, ironi*



Den här dagen hade vi bestämt oss för att ta en promenad några minuter bort till Portobello Road. Så vi går där i godan ro när jag plötsligt upptäcker att vi står utanför George Orwells gamla lya! Jag tyckte att det var coolt som tusan så klart, men Stephanie visste ej vem denne man var. Då var det bara att peta upp glasögonen på näsan och rabbla lite historia för flickebarnet. Det är kul med kultur!



Vi svängde in på en tvärgata för att fota fina hus, och stötte där på en liten svart mops som satt ensam utanför en dörr. Vi ooohade och aahade åt hur gullig den var, sen upptäckte vi att den hade ett nyligen sytt sår på benet och att det inte verkade vara någon ägare i närheten. Vi började tänka att den kanske var herrelös. En kvinna på andra sidan gatan såg oss och ropade åt oss att knacka på dörren och se efter om hunden bodde där. Vi gick fram till hunden som verkade jätteglad åt lite sällskap, sedan ringde vi på varje porttelefon tills någon öppnade. En äldre herre kom ut från en av lägenheterna på nedervåningen och berättade att det var hans hund, och att den precis blivit opererad. Han brukade släppa ut hunden på trappan dagligen då den tyckte om att sitta där och titta på folk. Den brukade aldrig smita därifrån, utan stannade snällt på farstun och brukade sen skälla om den ville komma tillbaka in. Han tackade snällt för att vi hade brytt oss om hunden, och när vi gick därifrån kom kvinnan från andra sidan gatan fram och sa att vi var goda människor. Hon lämnade oss med "You guys are all right! Have a wonderful day!" och sen var ribban satt för resten av den dagen :')




Guess what? Frappucino till Stephie, islatte med sojamjölk till Nea.




Efter en vända fram och tillbaka på Portobello Road så tog vi bussen bort mot Oxford street återigen. Nu var det lunchdags. Stephie hade tröttnat lite på vegetarisk mat, så vi kompromissade. Hon köpte en köttig macka från Subway och tog med till restaurangen vägg i vägg, Yo Sushi, där jag skulle äta. Där kom maten åkandes på band, så valde man bara vilka tallrikar man ville ha och betalade efter hur många tallrikar, samt av vilken färg, man ätit. De vegetariska var oftast gröna och (helt rätt) billigast! Väldigt god sushi här, och personalen gjorde tallrikar på beställning om det var något speciellt man ville ha. Jag favoriserar jämt inside-out bitarna.



Efter maten gick vi en sväng på Carnaby street och sedan vidare till M&M World. Ganska överhypat ställe med massa plotter som man inte alls behöver, en turistfälla helt enkelt. Men en påse lösgodis blev det ju ändå.



Hängde lite här. Enda värda avdelningen.



Klockan tio var vi tillbaka på hotellet för att fira vår sista kväll på semestern. Jag hade bland annat kammat hem ett par nya Air Max och detta armband #fjantigtmendetskiterjaghögaktningsfullti





Dagen efter var det dags att åka hemåt igen. Vi var tvugna att lämna hotellet klockan 11:00, så vi köpte med oss take away sallad till lunch och satte oss att avnjuta den i strålande solsken i Hyde Park. Där satt vi i några timmar, insöp naturen och njöt av sommarvärmen.



Mina strumpbyxebeklädda ben får avsluta dokumentationen från denna vistelse. Efter detta hände inte mycket mer än att vi tog tåget ut till flygplatsen, shoppade tax-free, upptäckte att planet var försenat, irrade runt på flyplatsen då de byggde om, hamnade till slut vid rätt gate, kom på planet men stod i en evighet vid sidan av startbanan och väntade in kommande flygplan som skulle landa innan vårat fick starta, blev utan mat på flyget då det enda vegetariska de hade var nötter och torkat äpple, landade i Sverige cirka 2 timmar för sent och blev upphämtade av mamma istället för André som låg hemma för att han blivit sjuk under dagen. I korta drag.
 
 

Kanske FÖR tacksam

Tack livet för att du ibland, eventuellt, om det regnar eller är lite fuktigt i luften, och man till exempel bär halsduk eller hög krage och kanske cyklar i vind, tack för att du då kan skänka en lite guldkant på tillvaron. Jag menar, se bara nedan. Tack för några timmars hårsvall, livet. Tack!

 
 

KBK in my belly

Keso
Blåbär
Kanel
YUM

Synd att man är en blandare av rang, frukosten ser ju inte jättegod ut på bild. Men det var den! Idag är dag nummer 10 i detoxen. Jag börjar känna mig ganska kry faktiskt, tror att det värsta är över ("det värsta" = konstigt utseende på toastolsinnehåll, orkeslös och virrig). Bara hälften kvar nu, hurra!

 

Bästa detox frukosten

..är utan tvekan en avocado, en näve nötter och en proteindrink med kanelsmak. MAN life is good. Det står man sig på alla 200-nånting minuter fram till lunch. Så här kan det exempelvis se ut:
 
www.picasion.com

Fast helt klart mindre pixligt in the real world. Och jag är vänsterhänt.

RSS 2.0