Lille sparven


Imorse när jag åt frukost såg jag något fladdra till utanför fönstret. Tänkte inte mycket mer på det, då vi bor på översta våningen och stuprännan ovanför vårt fönster är fåglarnas favorittillhåll. Inget ovanligt med andra ord. Jag satt kvar vid bordet och inmundigade resten av frukosten.

Litet senare märker jag att det fortfarande fladdrar till i ögonvrån med jämna mellanrum. Smyger nyfiket fram till fönstret för att kika vad fågeln pysslar med, och upptäcker att det är en stackars sparvunge som hänger uppochned från stuprännan. Hen har fastnat med ena benet i ett litet, litet snöre som i sin tur fastnat i stuprännan, och nu kommer hen inte loss! Inget snack om saken vad som behöver göras. Snart hänger jag ut genom fönstret på femte våningen, endast iförd nattsärk och med en sax i ena handen. Inser att detta kan vara ytterst livsfarligt och kommer fram till att jag behöver en kompanjon. Springer således in och väcker André, halvt skrikandes något i stil med "Du måste komma och hjälpa mig fort, en fågel sitter fast i stuprännan och om jag ska ta loss den kommer jag säkert att ramla ner!!" Kanske inte det första man förväntar sig att höra när man vaknar.

Räddningsuppdraget genomfördes alltså med André hängandes ut genom fönstret för att klippa snöret (han har längre armar än mig, så det fick bli hans roll) och med mig hängandes om Andrés höfter som motvikt så att han inte skulle falla ut. Sparven kom tryggt loss och fick återhämta sig på vår balkong. André somnade om och jag cyklade iväg till jobbet med ett leende på läpparna för den lille sparvens skull :')

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0