Knärehab

Det här pysslade jag med i lördags morse; lite skoj info om mitt löparknä.
 

Earth hour

Med en väldigt detaljerad bild visar jag här hur det såg ut hemma hos oss under Earth Hour 2013. Kan tänka mig att scenariot var snarlikt i många hem världen över. Kanske på tiden att införa Earth hour en gång i veckan? Jotack. Känns bra för samvetet.


Långhelgen genom mobilen

Jag har inte Instragram, och kan således inte mangla ut livets alla höjdpunkter till en bred publik på intranätet. Anledningen till att jag inte skaffat Instagram är helt enkelt 1. Jag förstår inte hypen kring det. Och ja.. det var väl det. Hipster som man är gillar man ju inte sådant som är vida populärt, ni vet. Så jag fortsätter använda mig av det gamla goda tillvägagångssättet bildkavalkad via blogg!

Det pyntades med blomster på jobbet inför fredagens kick-off
 
Jag var seg och trött och hade sned mun (men fräsig manikyr)

Efter jobbet tog jag tåget till Flen för att träffa familjen. Här är familjens katt Bubs, also known as MUMIS! Det enda djuret jag någonsin stött på som inte tycker om mig. Därför försöker jag hela tiden vinna hans kärlek, utan framgång /sad.

Lördagen innehöll bland annat ett besök hos extramamma Petra som var höggravid (OBS! Fr.o.m imorse är hon ej det längre!) Magen var stor och bebis var snäll och lät mig ÄNTLIGEN få känns några sparkar. Det var minsann på tiden!

Söndagen började med frukost på Sultans i Katrineholm. Sedan bytte jag från en bil till en annan och fortsatte färden söderut!

Vi tog pit-stop i Gränna för påfyllning av polkagrislagret. Lillasyster Filipha kan det där med paparazzibilder.

Dagen därpå vaknade vi i ljuva Halland, hurra! Vi var uppe med soluppgången för att hinna med all shopping som skulle uträttas på Gekås.

Min kundvagn hette 3092 Grön. I alla fall andra dagen.

Efter en heldag på Gekås är man mer än värd mjukisbyxor och raggsockor.


På tisdagen var långhelgen slut och det var dags att åka hemåt igen. Så då packade vi bilen full (läs fullproppad till bristningsgränsen) och körde alla mil tillbaka upp till Gästrikland.

Någon har tänkt till

På söndag bilar vi ner mot Halland och Ullared och kaoset på Gekås. Till det krävs en viss grad av planering. Så jag sitter och kikar på utbudet via deras blogg, och hittar således detta. Visst blir man bara så jävla GLAD?! Önskar att jag hade en son nu.

Au revoir!

 gifs

13 dagar kvar tills vi kan dingla med fötterna högt där uppe, jag och min karl.

Löparknä

I torsdags förra veckan träffade jag en personlig tränare för att se vad som går att göra åt mitt onda vänsterknä. Fick utföra en del styrke- och flexibilitetstester, som alla tydde på att jag drabbats av "löparknä". Inte kul alls, då det inte är mer än några veckor kvar till Vårruset. Lyckligtvis snickrade PT-Martin ihop ett träningsschema till mig som jag ska börja med idag efter jobbet. Mycket styrkeövningar för att bl.a. bygga muskler kring knät. Ska även stretcha 3x2 reps per dag på vänster ben. Så förhoppningsvis blir knät mycket bättre i och med detta! Ska även köpa nya löparskor, ett par som passar min löpstil denna gång!

När man är liten och klen

Det finns mycket som är obegripligt för en människa. Exempelvis hur stor är rymden?? Vad kom först, hönan eller ägget? (fast den är ganska lätt ändå) Eller för att bli lite seriösare - varför är barn så elaka? Ibland är barn så jävla hemska mot varandra. Det har jag fått erfara många gånger med fem syskon som alla i skrivande stund understiger 16 år. Man har ju fått höra ett och annat. Och visst, jag är nog inte helt oskyldig i det hela heller, jag har säkert hasplat ur mig saker som upprört under mina yngre år. Men oftast tänkte jag efter före. Sa jag något dumt ville jag be om ursäkt efteråt. Det är i alla fall vad jag minns, och vad jag hoppas är sant, nu i efterhand.

Jag har här några exempel på scenarion som utspelade sig i min barn/ungdom, och som inpräntat ganska mycket på mig. Jag har en högerarm som är sned som en ladugårdsdörr, typ. Den kan heller inte böja och vrida sig så som en arm bör *se pedagogiska bilder nedan*




På grund av denna sneda arm har jag bland annat fått lov att ge upp redskapsgymnastik (hjärtskärande - kunde ju inte stå på händer ordentligt). Någon gång i samma veva, runt lågstadietiden, upptäckte jag även att det såg konstigt ut när jag åt mat. Någon "snäll" klasskompis till mig tyckte alltså att det var viktigt att poängtera hur dumt det såg ut när jag skyfflade mat med högerarmen, eftersom den stod rakt ut från kroppen i en krokig vinkel. Där och då lade jag helt sonika gaffeln i vänster hand, och sedan dess är jag en vänsterhänt ätare. Hade jag blivit vänsterhänt om ingen hade påpekat detta? Det kan man ju undra. Tack för hjälpen, kompis.

En skojig sak som hände när jag senare flyttade till Dalarna var att jag helt plötsligt blev en utböling på grund av min dialekt. Där kom jag med släpig sörmländska och använde uttryck som "Ta dän den där!". Och det var ju jävligt konstigt. Då fick jag berättat för mig att Haha fan vad du är konstig, så där säger man inte här i Dalarna, det heter "ta bort". Så jag slutade helt enkelt att säga dän. Jag slutade direkt. För det var inte okej. Så pratade man inte i Dalarna. Herregud, detta var på högstadiet.
En annan sak som hände under högstadietiden var att jag råkade sjunga med i en Black Eyed Peas-låt på syslöjden. Det gick inte obemärkt förbi. "Gillar du att sjunga eller??! hihihifniss" fick jag höra hånfullt från två tjejer bredvid. Sjöng aldrig mer i skolan. Tyckte till och med det var jobbigt att sjunga i grupp på Musiken när de två var med. Fy fan vad jag avskydde högstadiet. Har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv.

Jag önskar verkligen att jag bara sagt "Det ska väl du fullständigt SKITA I hur jag äter min mat/talar mitt språk/sjunger mina låtar!". Jag önskar att jag haft mod till det, det mod jag har idag. Att säga ifrån. Men det är inte alltid så jävla lätt när man är liten och klen och kommer från Flen.

En fågel viskade i mitt öra..

Det är tydligen solsken ute idag. Sprang så fort mina små korta ben kunde bära mig upp, upp ur underjorden och ut i solskenet och -tvärnit- VAFAN ÄR DET HÄR?! Möts plötsligt av rytande stormvindar. Nää, det var inte så det skulle vara! Letade snabbt på en avsats i berget som låg i lä. Njöt järnet i cirka fyra minuter innan rasten tog slut. Tillbaka ner i underjorden igen.



Ärgad underjord.

Morgon hela veckan

Jag har tydligen utvecklat någon form av sömngångarbeteende. Fast jag skulle inte direkt kalla det att jag "går i sömnen" heller, eftersom jag är vaken (eller något i den stilen) och minns händelserna i efterhand. Detta scenario utspelar sig var och varannan natt numera:

Jag vaknar tvärt, tror mig ha hört alarmet ringa och går upp. Kanske kikar jag ut genom persiennerna, kanske jag till och med reagerar på att det är mörkt där utanför, oavsett fortsätter jag ut i hallen. Sätter sedan igång med morgonbestyren - går på toa, ger Kenny pellets, kokar tevatten... och någonstans där slår det mig. Ringde verkligen alarmet? Slog jag av det? Ska det vara så här mörkt 06.15?!??? Tittar på klockan och ser att den är 01:10, 03:40, 04:38 eller annan valfri, okristlig tid. Då återstår inget annat än att dra en djup suck, vända om och stupa tillbaka ned i sängen. Nästa morgon är man bitter över det faktum att man inte fått sova obrytt sju timmar i sträck. Lovar sig själv att titta en extra gång på klockan innan man kliver upp nästa "morgon". Och så blir det samma sak om och om igen...

RSS 2.0