Morgon hela veckan

Jag har tydligen utvecklat någon form av sömngångarbeteende. Fast jag skulle inte direkt kalla det att jag "går i sömnen" heller, eftersom jag är vaken (eller något i den stilen) och minns händelserna i efterhand. Detta scenario utspelar sig var och varannan natt numera:

Jag vaknar tvärt, tror mig ha hört alarmet ringa och går upp. Kanske kikar jag ut genom persiennerna, kanske jag till och med reagerar på att det är mörkt där utanför, oavsett fortsätter jag ut i hallen. Sätter sedan igång med morgonbestyren - går på toa, ger Kenny pellets, kokar tevatten... och någonstans där slår det mig. Ringde verkligen alarmet? Slog jag av det? Ska det vara så här mörkt 06.15?!??? Tittar på klockan och ser att den är 01:10, 03:40, 04:38 eller annan valfri, okristlig tid. Då återstår inget annat än att dra en djup suck, vända om och stupa tillbaka ned i sängen. Nästa morgon är man bitter över det faktum att man inte fått sova obrytt sju timmar i sträck. Lovar sig själv att titta en extra gång på klockan innan man kliver upp nästa "morgon". Och så blir det samma sak om och om igen...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0